Bryggeriet på hörnet

Det här är platshållartext för att prova temat. Detaljerna är påhittade.

Skylten var handmålad, vilket brukar betyda antingen mycket bra eller mycket dyrt. Här var det bägge.

Fyra fat, ingen meny, och en kille bakom disken som förklarade varje öl som om den var hans släkting. Jag tog surölen. Den var syrlig på det sätt som får en att göra en grimas och sedan omedelbart ta en klunk till.

Sjuttiotvå kronor för trettiotre centiliter. Jag betalade utan att kommentera, vilket är min version av att klaga.

Skulle jag gå tillbaka? Ja. Skulle jag ta med någon som inte gillar surt? Nej, det vore grymt mot oss båda.