Tolv timmar i transit

Det här är platshållartext för att prova temat. Detaljerna är påhittade.

Det finns en särskild sorts tid som bara existerar på flygplatser. Den går inte att använda till något och den går inte att sova bort.

Anslutningen var försenad fyra timmar, sedan sex, sedan sju. Skärmen uppdaterades med jämna mellanrum utan att någonsin säga varför. Jag hann läsa ut en bok jag inte tänkt läsa och äta två måltider jag inte var hungrig på.

Vid halv fem på morgonen hittade jag ett kafé i en avlägsen del av terminalen där någon faktiskt brydde sig om kaffet. Det var det bästa som hände den dagen, och det säger antagligen mer om dagen än om kaffet.

Framme till slut. Det brukar man bli.